Styrning av hjälpmedelsverksamheten

Syfte

Region Västmanland och länets kommuner har en gemensam hjälpmedelspolicy. Syftet med policyn är att tydliggöra synsätt och viljeinriktning vid förskrivning av hjälpmedel.

Principer

Policyn utgår från de lagar och föreskrifter som är relevanta för området samt FN:s konventioner om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och barns rättigheter - barnkonventionen. 

Hjälpmedel i denna policy är, hjälpmedel för det dagliga livet och hjälpmedel för vård och behandling. Med hjälpmedel för det dagliga livet avses individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning. Förskrivning av hjälpmedel ska baseras på bästa tillgängliga kunskap.

Personer med funktionsnedsättning ska kunna behålla sina hjälpmedel genom hela vård- och behandlingskedjan och vid flytt mellan länets kommuner.

Ledord: närhet, kontinuitet, delaktighet, jämställdhet och jämlikhet.

Huvudmännens synsätt och viljeinriktining

• Personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till hjälpmedel för att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet. 
• Barns intressen och behov ska särskilt tillvaratas.
• Personer med funktionsnedsättning som har störst behov ska ges företräde till hjälpmedel. 
• Personer med funktionsnedsättning ska bemötas på ett respektfullt, serviceinriktat och professionellt sätt.
• Helhetssyn av personens livssituation ska prägla förskrivningen av hjälpmedel.
• Hjälpmedel ska vara en integrerad del i habilitering, rehabilitering eller vård och behandling.
• Personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i hjälpmedelsförskrivningen. 
• Information om alternativa hjälpmedel ska ges för att personen själv ska kunna välja när det finns likvärdiga alternativ. 
• Behovet av hjälpmedel ska i princip inte innebära en merkostnad om hjälpmedel inom beslutat bassortiment förskrivs.
• Hjälpmedelshanteringen ska bedrivas på ett miljövänligt och kostnadseffektivt sätt.
• Forskning och utveckling om hjälpmedel ska stimuleras i syfte att förbättra kunskapen kring hjälpmedel.

Referenser

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)

Lag (1993:584) om medicintekniska produkter

Patientlag (2014:821)

Patientsäkerhetslag (2010:659)

Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 

FN:s konvention om barnets rättigheter – barnkonventionen

Termbanken, Socialstyrelsen

Intern referens

Denna policy är fastställd av Landstingsfullmäktige 2016-06-21 § 72, dnr LTV 160264 samt av länets kommuner under 2016. 

I Region Västmanland hanteras hjälpmedel som förskrivs till personer med funktionsnedsättningar inom olika enheter. De är: 

• Hjälpmedelscentrum – enhet inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
• Hörselenheten – enhet inom Öronkliniken
• Synenheten – enhet inom Habiliteringscentrum
• Ortopedteknisk avdelning – upphandlad entreprenör där Enheten för privata vårdgivare ansvarar för avtalet
• Kliniker som förskriver hjälpmedel för vård och behandling 

För hjälpmedel inom Hjälpmedelscentrums ansvarsområde har Region Västmanland och länets kommuner ett delat ansvar för förskrivning och kostnader. För hjälpmedel inom de övriga hjälpmedelsenheterna är Region Västmanland ansvarig för både förskrivning och kostnader. 

De olika verksamheterna finns organisatoriskt under olika politiska nämnder. Hjälpmedelscentrum lyder under Hjälpmedelsnämnden som är en gemensam nämnd för Region Västmanland och länets kommuner. De övriga enheterna ligger under regionstyrelsen. 

Hjälpmedelspolicyn  beskriver den politiska viljeinriktningen för förskrivning av hjälpmedel i Västmanlands län. Den gäller för hela hjälpmedelsområdet.  

Region Västmanland och kommunerna i länet har ett delat ansvar för personligt förskrivna hjälpmedel. Ansvaret är kopplat till boendeform, typ av hjälpmedel och vilken funktionsnedsättning patienten har. 

Det finns också överenskommelser om hur kostnadsansvaret för hjälpmedel fördelas i skola, i daglig verksamhet och på särskilda boendeformer. När hjälpmedlet är grundutrustning i en verksamhet har huvudmannen eller den som ansvarar för verksamheten kostnadsansvaret. 

Mer information finns under respektive hjälpmedelsverksamhets bestämmelser.

Hjälpmedel är i huvudsak medicintekniska produkter. I vissa fall kan en konsumentprodukt förskrivas som hjälpmedel. Hjälpmedel kan användas i olika verksamheter, exempelvis arbetstekniska hjälpmedel för personal, pedagogiska hjälpmedel för elever eller för att göra en verksamhet tillgänglig för personer med en funktionsnedsättning.

Hjälpmedel som förskrivs till en person med funktionsnedsättning benämns personliga hjälpmedel. Personligt förskrivna hjälpmedel kan vara hjälpmedel för det dagliga livet eller för vård och behandling. 

Personligt förskrivna hjälpmedel utmärks av (SOU 2004:83):

• att de i huvudsak är kompenserande, och
• att de är utprovade och särskilt anpassade till en specifik barn/elev
• att de inte utan omfattande åtgärder kan användas av någon annan, eller
• att de inte kan eller kommer att kunna användas av någon annan

Hjälpmedel för det dagliga livet och hjälpmedel för vård och behandling definieras i Hjälpmedelspolicyn, se rubrik Hjälpmedelspolicy. Definitionen av personliga hjälpmedel är hämtad från Socialstyrelsens termbank.

Hjälpmedel ska uppfylla lagkrav, vara testade för säkerhet och hållbarhet, passa olika personer och behov, provas ut av en förskrivare och skötas om samt repareras när de går sönder.

Vid förskrivning ska hjälpmedlet alltid följas upp för att säkerställa att avsett syfte och mål uppnåtts.

Vissa hjälpmedel definieras som förbrukningsartiklar. Sådana anskaffas och bekostas av patienten själv. Läs mer nedan.

I Västmanlands handbok används också begreppet grundutrustning. Läs mer nedan och under Bestämmelser Hjälpmedelscentrum/Kostnadsansvar/Grundutrustning

Personliga hjälpmedel

Personliga hjälpmedel är individuellt utprovade produkter som syftar till att personer med funktionsnedsättning kan bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera sin funktionsnedsättning. Hjälpmedel avser de produkter som kräver hälso-och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning, utprovning, eventuell anpassning och träning. 

Hjälpmedel förskrivs efter behovsbedömning av legitimerad hälso-och sjukvårdspersonal och ska ses som en integrerad del av vård, behandling, habilitering och rehabilitering.  

Personliga hjälpmedel är också hjälpmedel för vård och behandling. I Region Västmanland kallas de hjälpmedlen för medicinska behandlingshjälpmedel. De är avsedda för att förbättra, kontrollera eller bibehålla en persons medicinska tillstånd, till exempel ventilator, CPAP, insulinpump, slemsug och inhalator. 

Produkter som finns att köpa i öppna handeln så kallade konsumentprodukter och produkter som vanligtvis ingår i hemmiljön, ”var mans produkt”, är i Västmanland inte personliga hjälpmedel. Sådana produkter får köpas av den enskilde, så kallat egenansvar. Det finns några undantag, till exempel GPS-larm samt surfplattor för att kunna kommunicera.

Medicinteknisk produkt

Så gott som alla upphandlande hjälpmedel i sortiment är CE-märkta enligt det medicintekniska direktivet MDR 745/2017 som är lag inom EU och därmed också i Sverige.

Medicintekniska produkter delas in i olika riskklasser från 1-3. För produkterna i den lägsta riskklassen, de flesta hjälpmedel, ansvarar tillverkaren för att produkten CE-märks enligt MDR för att visa att regelverkets krav är uppfyllda. Hjälpmedel CE-märkta enligt MDR ska alltid följas av en bruksanvisning. I bruksanvisningen har tillverkaren angett hjälpmedlets avsedda funktion och hur det ska användas samt eventuella risker. Avsteg från vad som står i bruksanvisningen ska inte göras annat än i undantagsfall och då ska detta följa kraven som gäller för specialanpassad produkt. Se Anpassing och specialanpassning

Kraven i MDR syftar till att medicintekniska produkter ska ha en hög patientsäkerhet. MDR-direktivet reglerar och styr också vårdgivares roll som distributör av medicintekniska produkter. Mer information om MDR (Läkemedelsverket)

Konsumentprodukter som hjälpmedel

Det kan finnas tillfällen då en konsumentprodukt kan vara ett säkert, tillförlitligt och funktionellt hjälpmedel. Det finns inga lagliga hinder att erbjuda konsumentprodukter som hjälpmedel i sortimentsutbudet.

Enligt patientsäkerhetslagen ska vårdgivaren vidta åtgärder för att förebygga vårdskador. Det innebär att Hjälpmedelscentrum måste utvärdera att de konsumentprodukter som kan förskrivas är säkra för patienter och för det tänkta användningsområdet. Utvärdering görs genom en riskanalys. Även förskrivare ska göra en riskanalys utifrån den enskilda patientens behov och förutsättningar. Den ska vara dokumenterad i journal. 

Vid förskrivning av ett hjälpmedel som är en konsumentprodukt ska alla steg i förskrivningsprocessen följas på samma sätt som om det vore en medicinteknisk produkt.

Patienten ska alltid informeras om att det är en konsumentprodukt som förskrivs, eftersom det vid skada eller tillbud inte ersätts via patientskadeförsäkringen då den inte gäller för konsumentprodukter. Patient får vid önskan om ersättning själv driva ärendet mot leverantör enligt Konsumentköplag (2022:260). Med det som bakgrund ska patienten ges möjlighet att välja konsumentprodukt eller medicinteknisk produkt.

Endast ett fåtal av produkterna i vårt sortiment är konsumentprodukter. Vänd dig till hjälpmedelskonsulent om du behöver mer information om dessa. 

I den här broschyren kan du läsa mer om hur ansvarsfördelningen ser ut vid Förskrivning av konsumentprodukter som hjälpmedel

Hjälpmedel för motion, sport och hobby

Hjälpmedel, tillbehör eller anpassning av hjälpmedel för motion, sport och hobbyverksamhet eller till fritidsboendet är ett egenansvar. Egenansvar innebär att patienten själv bekostar sådana hjälpmedel. 

Vem bestämmer vad som är hjälpmedel?

Sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar enligt Hälso-och sjukvårdslagen att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Varje sjukvårdshuvudman beslutar vilka hjälpmedel som ska erbjudas och vilka avgifter som patienten ska betala. Det innebär att vilka hjälpmedel som är möjliga att förskriva varierar över landet. I Region Västmanland och i länets kommuner är det hjälpmedelshandboken som gäller. 

Utöver hjälpmedelshandboken är det upphandlingar av hjälpmedel som styr vad som i första hand kan förskrivas som hjälpmedel. Om inte patientens behov kan tillgodoses med hjälpmedel från det upphandlade sortimentet finns möjligheter att fatta beslut för en enskild patient. 

I hjälpmedelspolicyn anges den politiska viljeinriktningen och syftet med att förskriva hjälpmedel. 

Grundutrustning

Grundutrustning innebär att särskilda boenden, daglig verksamhet, förskolor, skolor och sjukvårdsinrättningar ska vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar de behov som finns för den verksamhet som ska bedrivas. Kostnadsansvar, läs mer här.

Grundutrustning innefattar även de hjälpmedel som behövs för att personalen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett säkert sätt, exempelvis reglerbara sängar, personlyftar och arbetsstolar. De benämns ibland arbetstekniska hjälpmedel och arbetsgivarens skyldighet att tillgodose behoven regleras via arbetsmiljölagen. I Västmanland benämns dessa hjälpmedel inom Hjälpmedelscentrums ansvarsområde för omvårdnadshjälpmedel och är klassade som ansvar 4 hjälpmedel.  

Grundutrustning bekostas av vårdgivaren eller den som ansvarar för verksamheten. Kravet på grundutrustning ska vara uppfyllt av den som bedriver verksamheten innan ett personligt hjälpmedel förskrivs. 

För personer som har personlig assistans och bor i eget boende finns inte något krav på grundutrustning. Hjälpmedlen förskrivs som personliga hjälpmedel oavsett vem som är arbetsgivare för assistenterna.  

Följande myndigheter och verksamheter har betydelse för hjälpmedelsområdet. 

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen arbetar bland annat med att ta fram och utveckla statistik och regler, till exempel föreskriften SOSFS 2008:1. Socialstyrelsen bidrar också med kunskap som stöd till vården och omsorgen, som till exempel kunskapsstödet inom hjälpmedelsområdet.

Läkemedelsverket

Läkemedelsverket har tillsynsansvar för medicintekniska och specialanpassade produkter och även tillsynen av tillverkare av sådana produkter. Verksamheter som utför specialanpassningar, exempelvis hjälpmedelscentraler, hörcentraler och ortopedtekniska avdelningar ska vara registrerade hos Läkemedelsverket.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO

IVO har ansvar för tillsynen över den yrkesmässiga användningen och hanteringen av medicintekniska produkter och över egentillverkade produkter. IVO kan få kännedom om eventuella missförhållanden genom bland annat verksamheternas avvikelserapportering och anmälningar av vårdskador.

Myndigheten för delaktighet

Myndigheten för delaktighet har regeringens uppdrag att verka för att funktionshinderspolitiken ska få genomslag i hela samhället. De arbetar också med välfärdsteknik, som kan vara samma produkt som hjälpmedel men oftast är närliggande teknik.  

Sveriges Kommuner och Regioner 

Sveriges kommuner och landsting (SKR) är en arbetsgivar- och intresseorganisation där alla kommuner, landsting och regioner är medlemmar. SKR:s uppgift är att stödja och bidra till att utveckla medlemmarnas verksamhet och har bland annat ett nätverk inom hjälpmedelsområdet.

Hjälpmedelsverksamheten och förskrivning av hjälpmedel regleras av flera olika lagar, förordningar och föreskrifter. Här beskrivs några lagar och föreskrifter som är centrala för hjälpmedelsområdet.  

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) reglerar sjukvårdshuvudmännens skyldighet att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning i 8 kap. 7 § och 12 kap. 5 §. Det som skrivs generellt om hälso- och sjukvårdens mål, kvalitetssystem med mera gäller även vid hantering och förskrivning av hjälpmedel.  

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)

Patientsäkerhetslag (2010:659) innehåller bestämmelser om hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter, behörighets- och legitimationsfrågor samt vårdgivarens skyldighet att bedriva systematiskt patientsäkerhetsarbete. Här står också om att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och dess personal. 

Socialstyrelsens föreskrifter HSLF-FS 2021:52 innehåller bestämmelser om ledningssystem (2 kap.), kompetens och arbetsuppgifter (3 kap.), behörighet att förskriva vissa förbrukningsartiklar (4 kap.), negativa händelser och tillbud med medicintekniska produkter (5 kap.) och kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter (6 kap.). Denna författning ersätter SOSFS 2008:1.

Patientlag (2014:821) beskriver patientens ställning i vården samt möjligheten att välja hjälpmedel om det finns alternativ, att patienten ska få information om hjälpmedel som finns samt att informationen ska vara anpassad till patienten. 

Lag (1993:584) om medicintekniska produkter innehåller definition av medicinteknisk produkt och allmänna bestämmelser om hanteringen av medicintekniska produkter. 

MDR Medicintekniskt direktiv 2017/745 reglerar sjukvårdshuvudmans ansvar när det gäller bland annat specialanpassningar och spårbarhet av medicintekniska produkter samt rollen som distributör.

Medicintekniska produkter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik regleras av två EU-förordningar, 2017/745 respektive 2017/746. EU-förordningen MDR 2017/745 gäller i alla EU-länder sedan 2021-05-26. Kravet att tillämpa IVDR för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik gäller från och med 26 maj 2022.

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter innehåller krav som ska uppfyllas för att en medicinteknisk produkt ska få CE-märkas (en produktmärkning av EU) och släppas ut på marknaden. Föreskriften innehåller även bestämmelser om specialanpassning av produkter. 

Lag (2007:1091) om offentlig upphandling ligger till grund för upphandling av hjälpmedel. 

Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter FN:s Barnkonvention är svensk lag sedan 2020-01-20 och innehåller lagkrav på att hänsyn ska tas till barnets rättigheter. Barnets bästa ska alltid beaktas och prövas inför beslut som rör hjälpmedel både direkt och indirekt.

Lag (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter.