Invånarröster

Under våren 2026 genomfördes workshops och dialoger där invånare fick beskriva vad som stärker psykisk hälsa, vad som gör det svårare att må bra och vad som behövs när livet känns tungt. Svaren har sorterats mot strategins delmål för att synliggöra vilka teman som återkommer.

Fritextsvaren handlar främst om psykisk hälsa i vardagen och om gemenskap, relationer och delaktighet. Många beskriver psykisk hälsa som något som formas i vardagens grundförutsättningar, till exempel sömn, återhämtning, trygghet, rörelse, relationer och att känna sig sedd.

Stöd och vård återkommer också, framför allt i svar som handlar om hinder, väntetider och svårigheter att hitta rätt hjälp i tid. Sammantaget visar svaren att psykisk hälsa inte bara handlar om vård och behandling, utan också om vardagsliv, relationer och möjligheten att få stöd innan problemen blir större.

Vad deltagarna tyckte var viktigast att förbättra

Rangordningen visar vilka förbättringsområden deltagarna prioriterar högst.

Resultatet visar att deltagarna inte bara lyfter individuella strategier och relationer, utan också behov av tydligare stöd i viktiga vardagsarenor. Arbetsliv, skolmiljö, trygga vuxna och lättare stöd till hjälp framstår som områden där många ser behov av förbättring i länet.

Rösterna bakom siffrorna

Citaten ger exempel på hur deltagare själva beskriver vad som kan stå i vägen för psykisk hälsa och vad som behöver bli lättare att prata om.

Återkommande teman är skam, rädsla för att belasta andra, behov av trygga miljöer och att psykisk ohälsa och suicid behöver lyftas tidigare, innan situationen blir akut.

Skam är ett stort hinder, det jag känner och upplever är det säker ingen annan som gör.

Jag tycker nog det är svårt att berätta hur jag mår. Och jag vill nog inte besvära andra med mitt dåliga mående.

Hjälpen kan upplevas som svårtillgänglig, man vet inte alltid vart man hittar den, eller hur man får kontakt med den.

Skapa trygga miljöer i skola och arbetsliv där det är okej att prata om psykisk ohälsa.

Varför pratas och skrivs det inte i media om suicid och hur många som faktiskt berörs av det?