1 500 per år: Frakturkedjan ger underbehandlade bensköra nytt hopp

– Ja, osteoporos är verkligen underbehandlat i vårt land! Och vi har sett många tragiska fall med äldre som fått flera frakturer efter varandra med förödande konsekvenser. Historiskt sett har endast cirka 12 procent av de drabbade fått benstärkande läkemedel efter en fraktur, trots att den siffran borde vara minst 50 procent, säger Ulrika Stenmark Gatti, endokrinolog vid Enheten för endokrinologi, samt processledare för Frakturkedjan i regionen. 

Ulrika Stenmark Gatti

Tydlig rollfördelning över flera kliniker

Efter att de nya nationella riktlinjerna för osteroporos hade kommit år 2020 började regionen studera de framgångsrika erfarenheterna från främst Gävleborg – och med stöd från Enheten för kunskapsstyrning i Region Västmanland kunde Frakturkedjan starta två år senare. Syftet är att se till alla med en fraktur som kan misstänkas bero på benskörhet identifieras, utreds och därefter får en jämlik och effektiv behandling för att förebygga nya frakturer. 

Rollfördelningen är tydlig och sammanhängande över flera kliniker. Specialistsjukvården ger behandlingsförslag och stöd; primärvården behandlar och följer patienternas vård. Svåra fall såsom multipla kotfrakturer kan få behandling via endokrinolog eller medicinmottagning. 

Billig och enkel behandling

– Det tragiska är att sjukdomen varit underbehandlad så länge trots att behandlingen både är enkel och billig. En korrekt medicinering kan minska frakturrisken med 50 – 70 procent i den här gruppen. Det finns inte många läkemedel med så bra effekt! säger Ulrika Stenmark Gatti. 

Det har funnits geografiska skillnader inom Västmanland där mer behandling getts i Västerås, och mindre behandling i andra delar av Västmanland. 

– Tack vare Frakturkedjan kan mindre vårdcentraler med resursbrist få det stöd de behöver för att öka behandlingsgraden. Vi kan förmedla kunskap till primärvården om vilka patienter som bör behandlas, och i vilka fall det kan vara bäst att avstå, säger Ulrika Stenmark Gatti. 

Ökat omsorgsbehov och ökad dödlighet

Höft- och kotfrakturer, som är både vanliga och svåra i patientgruppen, resulterar i smärta, funktionsnedsättning samt ökat omsorgsbehov och ökad dödlighet. 

– Hos de äldsta är dödligheten över 25 procent efter en höftfraktur. Och därtill ska man komma ihåg att en höftfraktur kostar vården omkring 200 000 kronor – så har du förhindrat tio så blir det mycket pengar. En fungerande frakturkedja är alltså en bra investering både när det gäller minskat lidande och bättre sjukvårdsekonomi, understryker Ulrika Stenmark Gatti. 

Region Västmanland har ännu inte följt upp arbetet med Frakturkedjan. Dels för att det har gått för kort tid. I Gävleborg kunde man se resultat på aggregerad nivå efter fem år – vilket är en rimlig tidshorisont enligt Ulrika Stenmark Gatti. Dels är det flera mätproblem som måste beaktas, till exempel varierande diagnossättning/kodning och resursbrist. Samt att det tar tid att bygga upp nytt ben! 

Vårdcentralerna rekvirerar mer medicin mot benskörhet

– Men vi har redan sett att vårdcentralerna rekvirerar mer medicin mot benskörhet. Så vi är på rätt väg. På sikt kan det också finnas möjligheter med förebyggande behandling som sätts in när kvinnor kommer i klimakteriet, för att minska den snabba benmasseförlust som sker i denna ålder, avslutar Ulrika Stenmark Gatti.  

Fakta

Så här fungerar Frakturkedjan i Västmanland: 

1) Identifikation: Två vägar in, dels via slutenvård, dels via öppenvård. Ortopedkliniken identifierar patienter i slutenvården, framför allt äldre än 50 år med lågenergifrakturer, alltså benbrott som uppstår vid en mycket låg belastning – till exempel ett fall i samma plan eller från en höjd på högst en meter. Detta kan vara ett tecken på allt för svag benmassa. Ortopedsekreterarna flaggar och skickar remiss till den så kallade frakturkoordinatorn. Frakturkoordinatorn på endokrinmottagningen går också in i registret DUVA för att hitta de patienter som bara sökt akutmottagningarna med fraktur, som också inkluderas 

2) Koordinering: Frakturkoordinatorn, som är sjuksköterska, kontaktar patienten och frågar patienterna om de vill delta (de flesta svarar ja).  Man frågar om tidigare frakturer, ärftlighet för höftfraktur, rökning, fall, kortisonbehandling* m.m. och gör riskbedömning för framtida frakturer.

3) Utredning: Vid behov beställs bentäthetsmätning om osteoporos. Men i solklara fall hoppar man över mätningen och ordnar direktremiss till primärvården för behandling. 

4) Behandling: Den bästa behandlingen är ofta en årlig infusion (dropp) i tre år. Ett annat alternativ är veckotablett i fem år (bisfosfonat) på fastande mage – men en hög andel slutar med tabletterna inom femårsperioden.  Därför prioriteras infusion för svårare fall. Behandling innefattar även fallriskprevention. 

* Kortisonbehandling kan orsaka benskörhet (osteoporos) genom att minska benbildningen och öka bennedbrytningen, vilket kan leda till frakturer, särskilt under det första behandlingsåret.