Hållbarhetsbedömning
En länstransportplan innebär alltid en betydande miljöpåverkan enligt förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och miljöbedömningar. Syftet är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Bedömningar av betydande miljöpåverkan bör göras tidigt i processen. Detta för att bedömningarna ska kunna vara en del av beslutsunderlaget och kunna vägas mot andra mål.
Hållbarhetsbedömning med social konsekvensbedömning
Region Västmanland har valt att utvidga den strategiska miljöbedömningen till en hållbarhetsbedömning som, förutom betydande miljöpåverkan, även bedömer och beskriver vissa sociala konsekvenser av länstransportplanen. Det finns inga lagkrav på att göra social konsekvensbedömning (SKB) av planer såsom det finns för miljöbedömning, dock efterfrågas numera alltmer en belysning av de sociala konsekvenserna av åtgärder och planer i nationell och regional infrastrukturplanering.
Miljökonsekvensbeskrivning
Miljöbedömningen av länstransportplanen har utgått från de miljöaspekter som enligt Miljöbalken 6 kap. ska beaktas vid en miljöbedömning av en plan eller ett program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Bedömningen av miljökonsekvenser har skett utifrån fem huvudsakliga perspektiv: klimat, hälsa, landskap, trafiksäkerhet samt relativ attraktivitet för kollektivtrafik, gång- och cykel.
Social konsekvensbedömning
Det centrala i en social konsekvensbedömning är att bedöma och beskriva hur transportinfrastrukturplaneringen kan tillgodose olika befolkningsgruppers förutsättningar och värderingar. Det är viktigt att ställa frågor såsom: Vem får del av investeringarna? Vem gynnas respektive missgynnas av åtgärderna? Vilka positiva och negativa sociala konsekvenser bidrar det till? Hur kan investeringar bidra till att utjämna skillnader mellan grupper? Det finns en betydande potential att genom åtgärder i transportsystemet påverka social hållbarhet.
Hållbarhetsbedömningens effekt på åtgärdsplanen
Hållbarhetsbedömningen visar tydligt att det finns vinster både för den miljömässiga och sociala hållbarheten att fördela länstransportplanens medel på annat sätt än i nu beslutad åtgärdsplan. Åtgärdsplanen innehåller ett flertal åtgärder som hanterar trafiksäkerhetsbrister på länets vägnät, i linje med nollvisionen, men vilka i hållbarhetsbedömningen ger negativa miljöeffekter. Utifrån resultatet av hållbarhetsbedömningen har det inte skett några omprioriteringar i den slutliga åtgärdsplanen jämfört med åtgärdsplanen i remissversionen. Sammanfattningsvis bedöms den beslutade länstransportplanen som bättre med hänsyn till miljökonsekvenser jämfört med tidigare länstransportplan.