Nätverksträff nr 3 om validering inom vård- och omsorgsbranschen: "Finns ett stort behov av att få mötas och prata om det här"
Den 15 februari bjöd projektet, tillsammans med Vård- och omsorgscollege, in till en tredje digital nätverksträff om validering inom vård- och omsorgsbranschen. Temat var validering och språk – ett tema som på flera sätt är aktuellt, och som det finns ett behov av att skapa samsyn kring.
På plats i studion från projektet Regionala strukturer för validering i Östra Mellansverige var Tove Quennerstedt, delprojektledare från Region Uppsala och Karin Lantz, huvudprojektledare från Region Västmanland. Med på träffen var även två föreläsare från vård- och omsorgsbranschen inbjudna via länk; Eva Widman Röjerås som jobbar med äldreboenden som språkutvecklande arbetsplatser och Eva Annebrant som är vårdlärare på en valideringsutbildning. Båda verkar i Uppsala kommun och har lång erfarenhet inom vård- och omsorgsutbildning samt inom validering och språkutvecklande arbetssätt.
Tema validering och språk
Inom vårdsektorn pågår insatser med språkutvecklande arbetssätt på arbetsplatser, där koncept som exempelvis språkombud utvecklats. Samtidigt pågår en statlig utredning om språkkrav för personal inom äldreomsorgen. Språkfrågan har hamnat i fokus, vilket gör den viktig att få möjlighet att diskutera – och den blir inte mindre komplex i ljuset av frågan om validering. Kan vi validera när språket begränsar? Hur ska det i sådana fall gå till? Och hur får vi samsyn som kan leda till likvärdighet i frågan?
Under nätverksträffen gavs stort utrymme för diskussion och erfarenhetsutbyte mellan deltagarna, lotsat av Tove Quennerstedt som har en lång erfarenhet av sfi-undervisning, och av gästerna Eva Widman Röjerås och Eva Annebrant som båda gav konkreta exempel från Uppsala kommun och bidrog med intresseväckande diskussionsfrågor.
Hur kan man validera när språket inte räcker till?
Även om en validering bedöms resultera i att endast en mindre del av individens kunnande erkänns, bör det vara tillräckligt för att eleven ska anses ha ett behov av validering. Men vad innebär egentligen ”en mindre del”? Kan det gagna en individ att validera praktiska yrkeskunskaper, även när språket inte räcker till? Eller är det språkliga så integrerat i processen att det inte går att särskilja från det praktiska momentet? Och var går gränsen egentligen? Dagens gäster gav exempel på hur man kan resonera i de här frågorna.
Hur säkerställer vi kvaliteten på valideringen?
Språket är en förutsättning för att ge en god och säker vård, och att kunna kommunicera på arbetsplatsen är centralt. Samtidigt har vi stor kompetensbrist inom vården och behöver vara rustade för att på ett bra sätt ta emot den arbetskraft som söker sig dit. Vi behöver också använda verktyg som validering för att förkorta tiden i utbildning i de fall förkunskaper finns. Under nätverksträffen framkom en stor efterfrågan av tydligare riktlinjer för att det ska bli en likvärdig och kvalitetssäkrad hantering av språk i valideringsfrågan. Idag gör alla kommuner olika, och nationella ramar behövs för att nå likvärdighet.
Det finns ett stort behov av att få mötas och prata om det här, och dagens träff gav möjlighet till att med vägledning få utbyta erfarenheter mellan olika verksamheter och geografiska områden. Hur man avgör om en validering ska ske eller hur man hanterar bristande språkkunskaper i en valideringssituation lägger ett stort ansvar på yrkesläraren, och även om det finns önskemål om tydligare riktlinjer är det värdefullt att få höra hur andra faktiskt gör”, säger Tove Quennerstedt, delprojektledare Region Uppsala, projektet Regionala strukturer för validering i Östra Mellansverige.
Validering – en del av lösningen för kompetensförsörjning
Ett stort tack till alla som deltog på den tredje nätverksträffen. Genom att träffas och samverka, kan vi tillsammans ta stegen framåt – mot regionala strukturer för validering i Östra Mellansverige!