Forskning: Hur vårdprofessioner arbetar tillsammans kring ny teknik 

Att bara innovera räcker inte hela vägen. Det finns många exempel på ny och bra teknik som inte levt upp till förväntningarna eftersom man inte utgått från människorna som ska jobba med den. Därför kommer forskningen ske på hela processen – från start tills att behandlingen finns på plats hemma hos patienterna, säger Karl Johan Lindner, verksamhetschef för Sjukvårdsfarmaci i Region Västmanland.

Forskare följer arbetet i tre år

Att behandla infektioner i hemmet med läkemedelspump är en väletablerad praktik i andra länder, men erfarenheterna i Sverige är relativt begränsade. Men nu ska forskare från Örebro Universitet, Stockholms universitet och Karolinska institutet under tre år följa flera olika professioner, däribland sjuksköterskor, apotekare, receptarier och läkare, för att skapa en förståelse för hur man tillsammans arbetar för att introducera intravenös antibiotikabehandling i hemmet.  

Utöver att följa och observera processen med antibiotikapumpar – först i slutenvården och sedan i nära vård – följer de upp med både enskilda intervjuer och gruppintervjuer. Under det tredje och sista året fokuserar man på patienters och anhörigas upplevelser och erfarenheter. Det innebär att forskningen bidrar med en kartläggning av hela processen, från början till slut.  

Fyra miljoner kronor i stöd från stiftelse

Projektet blir möjligt tack vare ett forskningsanslag på fyra miljoner kronor från Familjen Kamprads stiftelse som erhållits av professor Karin Berglund, projektledare vid Örebro universitet, Anna Wettermark, doktor vid Stockholms universitet samt Hanna Jansson, doktor vid Karolinska institutet. Men det är samarbetet med områdescheferna för Nära vård (Jonas Ekström/Joakim Pettersson) och Akutsjukvård (Alexander Ahlberg) samt verksamhetschefen för Sjukvårdsfarmaci (Karl-Johan Lindner), som lagt en grund för forskningsprojektets utveckling.  

Förbättrad livskvalitet och minskad vårdtid

Målet med projektet är att en del av patienterna som är inlagda på sjukhuset, eller planeras för intravenös behandling med antibiotika på sjukhus, i stället ska kunna få behandlingen i hemmet. Intravenös antibiotikabehandling i hemmet har visat sig förbättra patienternas livskvalitet samtidigt som vårdtiden i slutenvården minskats och risken för vårdrelaterade infektioner sjunkit. Samtidigt har vården brottats med frågor om hur den kan ställa om sin organisation för att fungera i den nya kontexten av nära vård. När konceptet nu utvecklas i Västmanland är forskarna intresserade av att studera organisationens anpassning till regionens förhållanden.  

Syftet är att utveckla en förståelse för vilka praktiker, dvs. arbetssätt och förhållningssätt, som underlättar en övergång till patientnära vård, och hur läkemedelspumpar med antibiotika kan användas i hemmet. Men det handlar också om att ta reda på erfarenheterna hos patienter och nära anhöriga, säger Karin Berglund, professor, projektledare vid Örebro universitet, 

Tekniken måste anpassas till verkligheten

Att vidareutveckla och införa nya moment i vården ställer krav på personalens förmåga att skapa nya arbetssätt tillsammans, både inom en och samma avdelning och på klinik- och förvaltningsnivå – samt mellan regioner och kommuner. 

Det krävs lyhördhet och förståelse för kollegors roller i arbetet och för patienters och anhörigas behov och säkerhet. Tekniken i sig är en viktig resurs men måste alltid anpassas till den verklighet personal och patienter lever i, säger Karl Johan Lindner. 

*OPAT. ”Outpatient Parenteral Antimicrobial Therapy” kan enkelt översättas till intravenös antibiotikabehandling utanför sjukhus.

**IPAT: ”Inpatient Parenteral Antimicrobial Therapy kan översättas till intravenös antibiotikabehandling inom sjukhus.  Läkemedlen administreras företrädesvis med en läkemedelspump.

Bägge koncepten lämpar sig för flera olika patientgrupper där det finns behov av daglig intravenös behandling med antibiotika under några dagar till flera veckor.